Redaktionsbloggen

Expedition Vespa genomförd!

2010-07-22T19:55:00Z

När jag var tonåring och bodde i Stockholms södra förorter låg det en blå Vespa i skogskanten utefter gamla Nynäsvägen i höjd med Skogås. Nyfiken som man var (är) blev det ett besök hos den övergivna vespan. Varför den låg där kan man bara spekulera i, men den var rensad på motor och hjul. Min enda "souvenir" från vespan blev bränslekranen och det tillhörande bränslefiltret med glaskopp. Bra att ha till något framtida mopedbygge var väl tanken.

Åren gick och jag tog bilkörkort. Men varje gång jag åkte söderut på Nynärsvägen såg jag en liten blå fläck i skogskanten - den gamla vespan. Dessutom gjordes i samma veva ännu ett fynd några hundra meter söderut från den blå vespan räknat. I en "krater" i berget nära vägen låg ännu en Vespakaross! Denna var dock grå eller vit och helt hoptryckt. Förmodligen hade någon lekfull grävmaskinist roat sig med den stackars vespan.

Nu skriver vi 2009 och jag hittar min gamla bensinkran i en låda (nej, jag slänger sällan något ...). Eftersom chefredaktör Thomas har vissa böjelser åt det italienska hållet fick han ta över den gamla kranen. I år fick vi sedan en idé, Thomas och jag - varför inte kolla om de gamla vesporna ligger kvar drygt 35 år senare. Sagt och gjort - idag bar det av till stockholms södra delar för att genomföra "Expedition Vespa". Jag körde förbi för några veckor sedan och sonderade terrängen och kunde från vägen konstatera att skogskanten hade flyttat sig åtskilligt sedan 1970-talet. Åtskilliga meter av området bestod nu av sly och decimetertjocka lövträd.

Spår av mänsklig närvaro - en galvaniserad vattenkanna. Men var är vespan?

Fler spår som bevisar att någon varit här - en plåthink.

Jag, Thomas och hans son Arvid kastade oss modigt ut bland träd och buskar. Först letade vi efter den grå vespan, men av den syntes inte ett spår. Vi trängde djupare in i skogen för att förhoppningsvis hitta den blå vespan. Tilläggas bör att det idag var en av de varmaste dagarna! Så här kvavt har det sällan varit. Svetten rann och flugorna flockades runt oss. Arvid blev "anfallen" av en groda som gömde sig under riset. Vi gjorde flera fynd, men den gamla vespan var som uppslukad av marken. Efter en lång stunds letande gav vi upp - fast bara tillfälligt! Vi kommer tillbaka i höst när löven ramlat bort och temperaturen sjunkit.

Hoppsan! En viss chefredaktör undersöker en hög med ris med hjälp av undertecknads gamla metalldetektor. Inte ett pip hördes från detektorn. Sonen Arvid får dock lära sig en massa nyttiga saker.

Dagens enda användbara fynd - en skyddskåpa till dragkroken. Men vi kommer tillbaka!

Det bidde en Vespa till...

2010-07-22T17:53:00Z

I slutet av maj fick jag ett samtal av en Vespa-kompis (som för övrigt har en Fiat Topolino och mixtrar med en Triumph Spitfire). Han kände en gammal dam som höll på att städa ur sitt hus inför en flytt. Bland "skräpet" fanns en Vespa, kring årsmodell 1958. Det tyckte tipsaren var för gammalt, hans Vespa är en 63:a, och då undrade om jag kunde vara intresserad.Hrm? Kunde jag det?
Jodå, den gamla damen kunde tänka sig ett besök av en Vespa-tok. Hjärtat började bulta lite fortare när jag kom in i garaget, delarna var till en Vespa Populär 1953. Snikmodellen av Vespa Elit (som jag redan har en).
Kruxet var att karossen var på hennes sommarställe, och just då hade hon inte tid att hämta den.
Trots detta slog jag till på en gång! Jag har sedan tidigare en "halv" Populär, utan motor.
Så for jag till i Italien på semester, väl hemma kastade jag mig på telefonen. Jodå, damen hade hämtat karossen!

Så här såg det först ut hemma på min gård när jag bärgat de lösa delarna.

Katter och vespamotorer

2010-07-22T13:13:00Z

Puh - Jag har precis avslutat mitt största projekt hittills. Det är reparationshandboken "Stora Tvåtaktsboken" med 1000 bilder och 320 sidor. Förutom allmänna arbetsbeskrivningar demonterar och monterar jag 21 stycken motorer framför kameran så att man ska se alla arbetsmoment och delarnas inbördes placeringar. Sista motorn blev en Vespa 125-kubiksmotor. Under arbetena har min gamla digitalkamera börjat krångla mer och mer. Jag har tagit närmare 1600 bilder till boken och kameran har fått jobba hårt.

Mesta krånglet har rört minneskortet som tappar kontakten med kameran allt oftare. När jag nu ska visa hur man lossar vespamotorns mellanaxel händer något nytt. Jag har precis tryckt på den tidsstyrda avtryckaren och väntar på att kameran ska ta bilden där jag lossar axeln - då blir hela sökaren mörk och suddig! Ännu ett fel på kameran? Har optiken pajat också?

Nä, det var bara vår extremt nyfikne och kelsjuka katt Pysen som ljudlöst hoppat upp på arbetbänken. Den bilden kommer inte med i boken, men däremot här!

"Hej, husse - är inte det där en Vespa V30-motor med tvärspolning?"

Inga katter här - bara massor av motorer!

Stelhäck & kokosbollar

2010-07-02T16:29:00Z

I dag tog jag min lilla Maraton och pep iväg till lanthandeln för att handla. På pakethållaren har jag en cykelkorg som sitter säkert med hjälp av spännband. Hojen saknar ju bakfjädring och utan spännband skulle korgen hoppa bort i första bästa gupp. Hos lanthandlarn hittade jag en hylla där man sålde ut kokosbollar till halva priset - mums! Det var inte riktigt det jag skulle ha, men kokosbollar är ju jättegoda. Sagt och gjort - varor och kokosbollar åkte ner i cykelkorgen och sedan bar det iväg hemåt. Den lilla vägen hem till mig är visserligen asfalterad, men den har väl en och annan skavank om man säger så. Sadelfjädringen tar effektivt hand om allsköns gupp och man märker inte att bakhjulet hoppar som besatt bakom en - om man inte är en kokosboll i en fastspänd cykelkorg, förstås ...

Nåja - smaken är densamma och jag slipper ju tugga!

-Jim

I Vespans hemland...

2010-06-28T08:57:00Z

Det blev en semestervecka med familjen i Italien. Lutande tornet i Pisa, domen i Florens med mera. Och lite Vespa förstås. I huset som vi bodde i fanns Marco, en pensionerad italienare. Enligt ryktet skulle han ha en gammal Vespa i garaget. Jodå, den kom fram. Det var en 50-kubikare från 1975, inte så gammal som jag hoppats på. Marco hade inte kört den på två år men vi gjorde några startförsök. Gnista, som heter scintilla på italienska om jag fattade det hela rätt, fanns. Soppan var dock lite för gammal. Marcos kompis Adriano gav sig dock på några rullstartsförsök. Gick inte men det var i alla fall en kul timme!

Adriano på Vespan medan ägaren Marco tittar på.
Den här fina bensinmacken finns i staden Lucca:

Jag trakasserade även en lokal Piaggio-verkstad i närheten av var vi bodde. Missade namnet på de två herrarna som jobbade där. Fick fram så mycket i alla fall att de renoverade en Vespa 50 från 1964 åt en kund, väldigt gammal då modellen lanserades antingen det året eller året innan (inte den på bilden):

Jag hade även hittat en lokal Vespa-klubb i staden Castelnuovo di Garfagnana, en mil ifrån där vi bodde. En av de drivande i klubben är Gianni, tillika restaurangägare och kock. Gianni stod i köket vid vår entré men tog sig tid att snacka med Vespa-nörden från Sverige. Dessutom skänkte han mig klistermärken och annat med deras klubb-logo på. Mycket trevligt:

Bland fyrhjuliga veteranfordon var Fiat 500 Nuova vanligast. Men jag såg även en Lancia Fulvia från mitten av 1960-talet samt även en importör av USA-bilar (!), här stod bland annat en Chevrolet 210 från mitten av 1950-talet. Tyvärr hann jag inte undersöka mera då familjen inte är så roade av att jag ville stanna hyrbilen när något intressant dök upp...
Jo, det blev ett besök på Vespa-museet i Pontedera, men det får bli ett annat blogg-inlägg.
Ciao!

Och var fick du luft ifrån...?

2010-06-28T06:31:00Z

Jo, det var en Rover som delade med sig...

Rovern skötte sig oklanderligt under midsommarturen, så när som på en liten detalj. Och den kan man näppeligen skylla Rovern för. I förra veckan såg jag att det var lite lågt lufttryck i höger bak och svängde in på macken och fyllde på. Så pass mycket hade gått ur att jag gjorde en mental notering om att hålla koll.

Hemma på föräldrarnas gård undrade sedan min far vad det var som satt i däcket. "Äh, en sten" tyckte jag men farsan var envis. Tack för det! För det var en skruv! Min gissning är gipsskruv men skallen var rejält nernött efter många varv mot asfalten. En inte allt för vild gissning är väl att det är därifrån luften pyst ut. Så hemma på går'n kunde jag i lugn och ro byta till det fräscha och välpumpade (!) reservdäcket. Mycket hellre så än längs någon smal vajerväg i ösregn. Nu är däcket hos gummigubben och får sig en liten plugg.

Rätt domkraft, rätt nyckel till både kapsel och muttrar - och pumpat reservdäck. Inte illa!

Boven i dramat. Av skruvskallen återstod inte mycket efter att ha nött asfalt i troligen ganska många mil. Hantverkare och hemmafixare: snälla, håll i era skruvar!

Glad Midsommar!

2010-06-25T08:55:00Z

Från oss alla till er alla!

Vinka till Rovern!

2010-06-24T07:59:00Z

Snart bär det av, jag och Rover åker på midsommarutflykt till Gästrikland och Dalarna. Vinka om du ser oss! Och stanna gärna om jag står vid vägkanten och kliar mig i skallen ...

Kampen är över

2010-06-10T20:23:00Z

I förra bloggen berättade jag om den totalt fastrostade kolven i min nyinköpta JB-motor. Idag gick jag loss på kolven för att se om cylindern kunde räddas. Att pressa eller knacka ur kolven kändes meningslöst då rostlagren var väldigt tjocka. Nä, det blev storsläggan direkt, och jag började med att borra bort kolvtoppen. Den var väldig tunn på sina ställen och var relativt lätt att avlägsna. Sedan var det hammare och dorn som gällde. Genom att knacka med dornet mot kolvbultsvårtorna lyckades jag få ur kolvbulten rakt nedåt.

Nu när vevaxeln var borta blev det lättare att ge sig på kolven. Med ett antal kraftiga slag med hammaren mot valda delar av kolven (och min tumme ... ) avlägsnades så mycket material att kolven sprack på längden. När detta hände tappade den greppet och var sedan lätt att avlägsna. Cylinderloppet var givetvis rejält rostigt, och tyvärr visade sig cylindern vara borrad till sista överdimension. Fast jag har ett kolvämne som kanske kan användas om cylindern borras ren från rostgropar. Vevaxeln då? Hmm... jag ska se om något går att använda

- återkommer i ärendet!

-Jim

Bubblande glad i Ånnaboda

2010-06-09T12:21:00Z

Årets Classic Motor festival i Ånnaboda var riktigt underbar. Bra väder, massor av fordon och folk.
En sväng på marknaden hann jag med och hos en säljare såg jag en underbar uppenbarelse i plast - ett visir! Närmare studie visade att den var märkt "AGV - made in Italy". Självklart slog jag till! Vilken tur att det låg en AGV-hjälm hos en annan säljare. Kom väl till pass när jag fick köra Stig Lindströms nyrenoverade Apollo Econom som stod i Classic Motors tält bredvid vårt "vrak".
Men varför har redaktionskamraterna börjat kalla mig Michael Bublé?

Brottningsmatch med marknadsfynd

2010-06-06T19:35:00Z

I helgen var det Ånnaboda som gällde. Massor av sol och massor av glada människor, och givetvis, massor av grejor på marknaden! I vanlig ordning skulle jag inte ha något, utan tassade mest runt och tittade på alla saker som bjöds ut till försäljning. Efter ett tips hittade jag en JB-motor hos en säljare. Skicket var eländigt - motorn hade legat upp och ner i en skog i åratal. Säljaren påstod att växellådan förmodligen hade klarat sig då det var olja i den istället för vatten som är vanligt i skogsfynd. Priset var trehundra spänn, men då jag egentligen inte behövde några JB-delar fick saken bero och jag trampade vidare. Vår nya projekthoj behöver bland annat kolv, cylinder, topplock och förgasare - samtliga dessa delar saknades eller var ihoprostade på denna motor.

Av en ren händelse går jag förbi denna säljare när han håller på att packa ihop sent på dagen. "Ska du inte köpa motorn?" frågade han. "Nja, lite för rostig", svarade jag. Då hände det där jobbiga - han sänker priset till en hundralapp. Fanken också, sånt kan jag inte motstå och en minut senare är min kasse jättetung.

Puh, jag vann - första ronden

Idag var det dags att titta närmare på motorn. Jag har öppnat många motsträviga motorer, men den här var nog den värsta. De flesta skruvarna i blocket satt så hårt att inte ens en slagskruvmejsel kunde lossa dem. Skruvskallarna borrades bort, men ingenting hände då heller. Jag värmde då motorn med en blåslampa tills det rök om den, men blockhalvorna rörde sig inte en tiondel. Nu droppade jag i olja i alla skruvhål och tände blåslampan igen. Med IR-termometern hölls koll på värmen, och vid 200 grader fortsatte brottningsmatchen på arbetsbänken. Träkilar, kopparhammare, bågfilsblad - alla medel togs till för att få isär den. Efter 3 timmars kamp var det över - motorn var delad. Växellådan var faktiskt fin, med lite rostporer i några av drevens kuggar. Vevaxeln är helt hoprostad och sitter dessutom fast i kolven som i sin tur har blivit en del av cylindern. Jag ska försöka att rädda cylindern, och hoppas kunna använda vevaxeln, eller delar av den. Fast då blir det en rejäl brottningsmatch igen. Jag sätter mig i ringhörnan och pustar en stund ...

Rond 2 - nu ska kolven (resterna av den) ur cylindern. Vevaxeln ser hemsk ut, men något kanske kan användas. Och jag som inget skulle ha!

-Jim

Volvos minsta timmerbil

2010-05-27T10:59:00Z

Vi som eldar med ved har upplevt den längsta vintern på åratal. Snön och kylan ville ju aldrig ge sig och trots ett hyfsat vedförråd började veden i vedboden ta slut redan i februari. Och inte bara hemma hos oss - på tv intervjuade man vedförsäljare som berättade att även deras lager var tomma. Därför vässades motorsågens kedja extra noggrant nu i vår - här skulle fällas träd!

Fast sen är det ju det där med logistiken ... Traktor finnes, men ingen ordentlig vagn som man kan köra hem stockarna med. Men jag glömde bort en sak - vår Duett! Sagt och gjort, Drutten lastades upp och stockarna transporterades till vedbacken med en farlig fart.

Vilken timmerbil!

Liten, men tuff! Drutten svalde massor av stockar utan att knäa.

Besiktad & godkänd!

2010-05-20T08:35:00Z

Sådärja! Strax efter halv tre, onsdagen den 19 maj var det klart! Min NV 36 är numera registreringsbesiktigad, kontrollbesiktigad och godkänd - för första gången sedan slutet av sextiotalet. Och det är så skönt!

Valborundan 2010

2010-05-14T09:45:00Z

Så var den 29:e Valborundan avklarad. I torsdags brakade det till och 132 ekipage tog sig i mål. Typiskt nog regnade det vid starten, i en och en halv minut. Resten av dagen var det faktiskt uppehåll trots dystra prognoser. Äldsta hoj hade Erling Carlsson, Älvsjö, en Motosacoche 1925. Vinnar blev hemmahoppet Hans Ädel på en Sarolea 350 från 1928. Hans skramlade ihop 20 poäng och det var han ensam om.
Själv åkte jag Vespa Elit 1953 och hade sällskap av Ola Gustafsson, Årsta, också på en Elit men från 1954. Sammanlagt var det åtta scootrar med, däribland Håkan Johansson, Avesta, på sin hårt patinerade Peugeot 1955. Även en NV Progress var med. Välordnat som vanligt när MCHK Gästrikland håller i arrangemanget. Nästa år är det 30-årsjubilem för rallyt!

Sune Andersson, Ockelbo, körde Monark ILO M550 250 1954 - "Blue Arrow".

Snygg 70-talare, Staffan Andersson, Järbo, på Honda 125 1970.

Ola Gustafsson blev bäste scooterist, följd av en annan Vespa Elit...

Bill Bergkvist, Kilafors, på en udda Ducati Desmo 450 1970

Nu väntar Valborundan

2010-05-11T19:36:00Z

I morgon torsdag är det dags för Valborundan. Jag ger mig iväg med min Vespa Elit 1953, förra året var det ju Svalan när jag debuterade i samma rally. Medåkare blir Ola Gustafsson, utflyttad Gävlebo, som kommer att grensla en Vespa Elit 1954.
Jag har också ägnat min Lambretta TV 175 1958 lite tid. Den var ju lackad när jag tog över den men när jag kollade sidokåporna var det slipmärken under lacken. Så det blev slipning och spackling. Tror att jag lyckats väl, vi får väl se vad lackaren säger när han får tid:
Väderprognosen för torsdagen har skärpt till sig. Det kan bli sol...